Årets dittills varmaste dag blev mitt livs varmaste födelsedag. Min 55:e födelsedag kommer jag sent att glömma, då den skiljer sig totalt från alla tidigare födelsedagar. Inte nog med att det - så vitt jag kan minnas - var den absolut somrigaste 30:e maj. Dessutom tillbringade jag dagen i Stillheten på Berget för första gången, och det var allra första gången som jag avslutade den dagen med en skogsvandring där jag kom hem med en bukett nyskördade liljekonvaljer den 30:e maj.
Det var också första gången som jag inte firade dagen med min familj, eller ens någon i familjen. Nåja, katterna får man väl ändå anse tillhöra familjen numera, men de firade med att jaga humlor och allt möjligt annat som rör sig i deras omgivning, så det räknas liksom inte. Familjen i övrigt bor alldeles för långt ifrån för att någon ska kunna kvista in sådär efter jobbet.
Men vänner räknas i allra högsta grad när de kommer på besök, och för första gången firades dagen med en vän som kom för att dela dagen med mig här på Berget. Det var för övrigt första gången som jag firade dagen med att klippa gräs också. Och första gången som jag fick assistera min födelsedagsgäst som sladdhållare när han hjälpte till med gräsklippningen. Det förhåller sig nämligen så att jag har köpt en ny gräsklippare som är nätdriven! Ofattbart, men sant. Och ja - jag köpte den utan att göra klart för mig detta.
Att jag bor ute på vischan och besökarna inte blir många, innebär inte att jag blev bortglömd på min 55:e födelsedag. Telefonen plingade med jämna mellanrum, och på Facebook stod gratulanterna på rad. Idag kom dessutom mina fina grannar med blommor och paket, och i morgon får jag besök av mor och bror. Det blir ett slags tripplat inbördes firande i morgon: morsdagen i söndags, då jag inte kunde vara hos mamma; min födelsedag då de båda inte kunde vara här; och min brors födelsedag på måndag, då mor och jag inte kan vara där.
Men alltså, hallå! Allt detta med födelsedagar och firande... Vad är det man firar? Egentligen, när man tänker på saken, borde det väl vara sina föräldrar man firar på sin födelsedag. Det är ju de som ligger bakom, så att säga. Födelsedagen borde vara en glädjedag; en tacksägelsedag till föräldrarna för att man fick en plats här på jorden och en möjlighet att uppleva livet och tidens växlingar.
Men så tänker jag på mina barn, och då känner jag intensivt att jag ju faktiskt vill fira dem när de fyller år, därför att jag är tacksam för att de finns i mitt liv. Den dag de föddes, var och en av dem, var tre av mitt livs absolut största och viktigaste dagar, så ja - det finns sannerligen skäl att fira deras födelsedagar. Det gäller även mina syskon och mina vänner - deras betydelse för mig ger skäl att fira. Fira att de föddes och blev en del av mitt liv.
Därför vill jag tacka för all uppvaktning på min födelsedag. En födelsedag som någon kommer ihåg, betyder att man betyder något för någon. Och det handlar om ömsesidig glädje över varandra, så tack än en gång!
En bukett liljekonvaljer
fick jag av Berget
i gåva.
